Traumapolär

Just nu postar jag en del i Traumapolär (min andra blogg) på grund av att jag känner att mina insikter behöver delas med andra. Samt för att DBTn påbörjas nu.

http://cryptochild.wordpress.com

I stillhet utvecklas jag

En rofylld period nu. Där jag tar det varsamt. Är snäll mot mig själv. Försöker finna mig själv i en ångestfri tillvaro. Det är problematiskt och kommer ta tid att bli van vid detta nya "skinn". När man levt i ångestbojor sen 5 års ålder så blir det en livskris när man inte längre når tillbaka till mörkret. Oavsett hur jag än försöker och vill kommer jag inte tillbaka till det som varit mitt "hem", min ångest, mitt mörker, min rädsla, min panik.
Om nätterna dyker ångesten fortfarande upp. Men jag rycker på axlarna åt den! Denna panik som förr slängde mig ur sängen och fick mig att vilja springa ifrån mig själv, den rycker jag på axlarna åt.

Och jag bar min ångest, kramade den, jag blev den, ångest personifierad. Och nu har jag inte tillgång till den. Tillfrisknar i detta nervsammanbrott. Där det gamla dör och det nya tar vid. Det är spännande att återupptäcka sig själv. Hitta tillbaka till det inrebarnet, hitta styrkan och äntligen segra.
Men det tar tid. att vänja sig.

I dag har jag varit och lånat fler böcker på biblioteket. Vilka? Jo:

Mindfulness i hjärnan - Åsa Nilsonne
En vägledning till Buddhismen - Kulananda
Che - Björn Kumm
Qigong - Master Lam Kam Chuen
Yogaliv - Eva Lewenhaupt
Metapsykologi - Sigmund Freud

Annars så blir det bara ro, att vara i stunden, nu. Lära mig. Att vara nu. Inte då och inte sen. Nu.

Att födas på nytt är smärtsamt

Ni som följt min gamla blogg är medveten om hur det är nu (ni som inte är det kan klicka på Traumapolär i länklistan). Att födas på nytt, att braka ihop, att låta det gamla dö för att föda det nya. Att få en chans att delta i livet är smärtsamt. Förändring är smärtsamt. Och det är ännu mer skrämmande och smärtsamt när man bär de diagnoser som jag gör. Ibland har allt varit skrämmande (G.A.D).

Panikångesten kommer nu med, men inte i samma styrka och inte på samma sätt. Den håller mig inte lika länge heller. Men ändå, den kommer och det är ett tecken på att jag återerövrar mitt liv. För första gången får jag delta själv.

Nervöst sammanbrott säger vissa, fullständig emotionell kollaps säger någon annan. Jag kallar det för att födas på nytt, att få en ny chans. Blir lugnare och starkare för var dag.

Har haft en jävligt jobbig dag idag. Men inte reagerat fullt så kraftigt på den som jag gjort tidigare i livet. Även om det varit nära.

Jag hoppas på en starkare och ljusare dag i morgon.

Ja då bär det av

Wow, ja var skall man börja på en ny blogg? Ett nytt liv? Ett nytt jag?
Vad skall man fylla en blogg med när man är van att fylla inlägg efter inlägg med ångest och sörja?
Nåja, jag läser en del om dynamisk psykiatri för tillfället. En stor tung bok. Självstudier javisst, men förbereder för det som komma skall. Jag har varit i det i praktiken i 30 år av mitt liv, har den erfarenheten. Nu behöver jag den teoretiska delen.

Visst, jag är inte helt färdig med mig själv. Men jag har mål. Dessa mål skall jag nå.
Och innan jag kan nå dem skall det in och rotas i en. DBT. För att få de sista pusselbitarna.

Har varit en lång, rofylld och givande dag. Ser fram emot fler.

Carry on